Fråga: Det är så att en av mina kollegor skall gifta sig snart, ett mindre bröllop med endast de närmast anhöriga. Men hans mamma (som jag aldrig träffat tidigare) sökte upp mig i mitt hem och sa att hon startat ett konto till brudparet. Hon gav mig kontonumret och sa att jag kunde väl vara ansvarig över insamlingen från oss alla på jobbet till brudparet. Sedan skulle hon vidare och försöka få tag i någon på min kollegas sambos arbetsplats. Jag blev så paff att jag bara nickade.

Gör man verkligen såhär? Ingen av oss på jobbet är ju bjudna. Vi kollegor brukar inte uppvakta varandra på detta sätt (undantaget 50-års present). Hur ska jag göra? Hittills har jag låtsats att det är min ide att vi ska samla in pengar.

Svar: Ojojoj! Förhoppningsvis har inte brudgummen själv hittat på att hans mor ska tigga pengar. Ack, dessa brudparsmödrar (kan någon tänka sig en pappa som gör samma sak?) som vill så väl och tycker sig ha de mest märkvärdiga rättigheter! Fasligt pinsamt är det hur som helst och det är hyggligt av dig att samla in pengar, men du hade också kunnat säga till brudgummens beskäftiga mor att på er arbetsplatsen har ni inte bröllopsinsamlingar. Nu kom du inte på att säga det, och det blir väl en hopsamlad liten slant, och så får det vara bra så.

Men naturligtvis är det helt åt skogen att det alls har blivit en insamling. Om du vill kan du lämna tillbaka de insamlade pengarna och säga att det var ett misstag. Men känns det dumt, så låt brudparet få pengarna och glöm alltihop därefter.

Magdalena Ribbing

Fråga: Har vid ett par tillfällen varit med om att pengar som samlas in till presenter skänks till välgörenhet utan att personen som skall firas uttryckt önskan om att detta skall ske. Senast köptes ”gåvokort” som är bevis för att pengar skänkts till ett visst välgörande ändamål. Tycker välgörenhet är bra men tycker att det är fel att ge bort de pengar som var tänkta som en gåva till en person.

Svar: En present – en gåva – till någon ska vara mottagaren till glädje. Det är inte givarna som ska tillfredsställa sina behov av att stödja en välgörenhet genom gåvan.

Men många som vet att de kommer att uppvaktas vill inte ha presenter utan ser hellre att uppvaktning och uppmuntran sker i form av pengar till välgörande ändamål. Vanligtvis meddelar de detta på något sätt så att givarna får veta det.

Att givarna på eget initiativ ger insamlade pengar eller enskilda gåvor till något gott ändamål som de själva bestämmer är varken korrekt eller alltid uppskattat av mottagaren. Ska pengar ges sådant så ska det vara på mottagarens önskan, eller väl kända vilja, och till det specificerade ändamål som gläder mottagaren.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag är en ensamstående mamma som fått en present i samband med julen, och jag inte vet hur jag ska hantera den.

Jag bor i ett trevligt område och vi är många barnfamiljer som umgås och har trevligt. Grillar korv, åker skridskor och så i all enkelhet.

En av papporna gav mig ett paket. Jag trodde kanske det var ett foto på barnen vid korvgrillningen eller en isskrapa till bilen, något i den stilen. Men det jag fått är underkläder i leopardmönster. Pappan är lyckligt gift och har små barn. Vi har inte någon relation mer än som goda grannar.

Hur ska jag hantera denna situation? Vi kommer att mötas snart på en gemensam aktivitet i området. Ska jag inte nämna det skedda och inte tacka – bara ignorera? Eller säga ”tack för omtanken men det här kan jag inte ta emot” och ge tillbaka den? Eller returnera kläderna till den stora varuhuskedjan och sätta in pengarna till Röda korset? Eller tacka och returnera presenten till givaren och säga ”tusen tack men här har det visst skett en förväxling – jag måste fått något som var till frun.”

Svar: Man kan hoppas att det är fråga om en förväxling och att paketet till dig var ett misstag. Men det finns en risk att det är medvetet, och då är givaren en obetänksam fåntratt som vill visa dig att han finner dig attraktiv, underförstått i förhoppningen om närmare kontakt.

Enklast och tydligast är att ditt alternativ att du ger tillbaka paketet till mannen och vänligt säger: ”det här måste vara ett misstag” så att han förstår att du inte kan eller vill ta emot denna present som är så otroligt olämplig och dum.

Vill du slippa trista konsekvenser så gör detta diskret direkt till mannen. Skulle du lägga paketet i hans brevlåda med en lapp om att det måste vara fel paket så kommer ju frun att se detta och det blir bråk förstås mellan henne och honom, med rätta om det nu inte råkar vara ett misstag. Så försök returnera paketet utan att andra ser det, om du vill ha fortsatt hygglig grannkontakt. Du kan om du är snäll försöka se det som att det kan vara ett ögonblicks galenskap av mannen. Men nog är det sorgligt att en del män inte förstår vad de gör – och att de tror att de kan tillåta sig sådant som egentligen inte tål dagsljus.

Apropå ljus, alla ljusets riddarvakter som nu kan känna behov av att dra ut i härnad mot mig för att jag inte råder frågeställaren att avslöja dumgrannen för hans fru eller drämma till honom i allas åsyn och ljudligt tala om varför: det kan ju finnas en liten möjlighet att det är ett misstag – och är det inte ett sådant är det min övertygelse att frågeställaren med mitt förslag kommer att slippa fler fånerier från honom men ändå klara en fortsatt hyfsad grannkontakt vilket jag tycker finns som en underförstådd önskan i frågan.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag är inte särskilt förtjust i snittblommor, tycker det är tråkigt att både ge bort och att få dessa då de bara är fina ett par dagar och sedan får slängas. Jag föredrar krukväxter, och de som känner mig vet om detta och ger mig hellre en krukväxt eller något annat istället för en bukett. Om jag skulle råka få en bukett så tackar jag såklart och försöker ta hand om den så gott jag kan.

Dock har jag hört att det inte är rätt sätt att ge bort krukväxter, då dessa kräver att mottagaren tar hand om den och skapar plats för den i sin inredning där den kanske inte passar….

Kan jag fortsätta att ge bort krukväxter vid tillfällen då andra ger buketter? Eller ska jag ge en chokladask eller dylikt istället?
Och hur säger jag på ett fint sätt då jag får en bukett, att jag hellre vill ha något annat nästa gång utan att såra givaren?

Svar: Man kan inte ”beställa” eller välja presenter (då är de knappast presenter i den ursprungliga meningen) utan bör bli glad över dem man får. Krukväxter kan vara svåra att ge bort eftersom de kräver att mottagaren ska sköta dem, och de blir en mer bestående del av ett hems interiör än snittblommorna som, som du så riktigt påpekar, vissnar efter en kort tid.

Du behöver förstås inte ge snittblommor, men ska helst inte heller ge krukväxter om du inte vet med säkerhet att mottagaren gärna vill ha sådana. Istället kan du ge någon annan present, en burk sylt eller godis exempelvis. Och du kan diskret till dina vänner antyda ditt intresse för krukväxter – det har du redan gjort men det kanske finns fler som behöver få reda på detta. Men du kan inte säga allmänt till dina gäster när du bjuder dem att du inte vill ha snittblommor utan krukväxter. Så gör man inte, den som är artig förutsätter inte att han eller hon ska få presenter vid andra tillfällen än bröllop och jubileer.

Magdalena Ribbing

Fråga: Är det ohyfsat eller acceptabelt att inkludera kvittot om man köper och ger bort böcker eller filmer som gåvor, exempelvis julklappar eller födelsedagspresenter?

Svar: En gammal och väl etablerad artighet är att inte visa i klartext vad en gåva har kostat. Mottagaren ska slippa besväras med futtigheter som kostnad/pengar och tankar som ”oj, har X verkligen råd med detta” eller ”jaså, X ville inte kosta på mig mer” eller ”så här dyr present kommer jag aldrig att kunna köpa till X”!

Alltså bifogar man inte kvittot med gåvan, men har det till hands om den tacksamma mottagaren försiktigt frågar om möjlighet till byte.

Magdalena Ribbing

Fråga: Löste ett litet huvudbry i och med att vi kom på att slå ihop vår sons födelsedagskalas med den fest vi vill ha för att bjuda tillbaka de som så vänligt bjudit in oss samt några nya i området som vi vill välkomna. Det hela blir alltså en fest med påsktema för alla åldrar, och den råkar sammanfalla med vår sons födelsedag. Emedan flera gäster inte har någon speciell relation med vårt barn och han, likt många andra barn har gott om grejer redan, vill vi absolut inte att nå’n känner sig pressad att komma med present.

Finns det nå’t snyggt och vänligt sätt att säga nej till presenter som inte låter som om man förväntar sig presenter (vilket ju vore lite förmätet att förvänta sig)? Till saken hör att de flesta inbjudna stöder och är aktiva i en välgörenhet som vi gemensamt jobbat hårt för att dra in pengar till. Jag undrar nu om det skulle ses som en flott gest om jag antydde att ett bidrag till denna välgörenhet skulle passa bättre än presenter? Eller skulle det bara låta som indirekt present-tiggeri (om än helt välment)?

Svar: Presenter och hur man ska önska respektive slippa sådana är en fråga som återkommer ofta, uppenbart ett problem. Du beskriver ett knepigt läge – hur du än gör kan det missförstås av de som vill göra så.

Så försök fokusera på välkomnandet, det som ni har fått, och det som du vill ge de nykomna. Du kan avstå från att i inbjudan nämna sonens födelsedag, låt den bli ett ärende för den släkt som eventuellt är närvarande, och så kan du förstås utbringa ett leve för sonen, om du och han vill.

Inbjudan kan formuleras ungefär

”(Namn på den/de som inbjuds, även barn) välkomnas x-dagen den xx kl x på påskbuffé – helst tomhänta, ge annars ett bidrag till allas vår x-fond”.

Och så era namn och adress förstås, och svarsdag och mejladress.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har en brorson som är gift och har två barn. Sedan brorsonen gifte sig för en del år sedan har jag gratulerat hans fru och numera även deras två barn på födelsedagar.
Jag träffar dem ett par gånger per år hos min bror. Nyligen fyllde hans fru år. De bor många mil från mig så jag skickade som vanligt en present till brorsonens fru på födelsedagen.
Men jag fick inte den här gången och har aldrig fått något tack för presenten. Nu börjar jag tröttna på denna oartighet. Det rör sig om presenter på mellan 200 – 300 kr. Det är givetvis inte beloppet som styr om man ska tacka eller ej, men jag tycker inte det är en så obetydlig summa så man ska strunta i att tacka. (Min brorson ringer alltid och tackar och tackar för sin present och även för deras barns presenter).

De kommer att besöka mig om några veckor och jag undrar om jag ska fråga henne om hon fått presenten och även – med ett leende – säga att jag blir glad om hon hör av sig så jag vet att hon fått min present. Eller ska jag sluta att gratulera henne utan att ge någon förklaring till detta?

Svar: Frågan om otack för presenter är sorgligt vanlig, och jag kan bara konstatera att det (moderna?) sättet att inte tacka är alltid lika trist för givaren. Den som skickar en gåva vill veta om det man ger har nått sin mottagare och gärna höra ett par uppskattande ord för vänlighet och omtanke.
Det du planerar, att fråga vänligt om presenten kom fram osv, är perfekt för att få rätsida på den nonchalans som det innebär att bara ta emot utan minsta antydan till tack.

Men gör det så soligt du förmår, allt underförstått klander skapar försvarsmekanismer och blir tråkigt för er båda.

Nu finns det en del personer som anser att tackande är onödigt och att man kan tacka om man ses, men annars inte behöver ägna sig åt det. Fasligt märklig attityd enligt min uppfattning. Att inte tacka förekommer mest hos yngre personer, om jag tolkar frågorna till min spalt rätt. Hur som helst hyser jag en misstanke om att otackandet grundar sig mer på slöhet och oförstånd än på medvetet tänkande.

Säger din brorsons fru att hon av princip inte tackar, eller att det är något gammaldags som hon inte ägnar sig åt, eller att hon har utgått från att du har förstått att hon har fått presenterna genom åren, så kan du förklara lika vänligt igen att du uppskattar en bekräftelse på att paketet har nått fram. Skulle hon då mot förmodan insistera på att tackandet är onödigt så kan du lugnt sluta skicka presenter till henne, men du behöver inte alls förklara detta utan bara upphöra i tysthet.

Hoppas att du får presenter från brorsonen, hans hustru och deras barn när du har födelsedag! Att du tackar för det du har fått kan ju tjäna som ett gott exempel för din brorsons otackande hustru.

Magdalena Ribbing

Fråga: En vän till mig fyllde år nyligen. Jag kunde tyvärr inte gå på kalaset och jag har inte träffat henne efter det, så hon har alltså inte fått en present.

Om ett par veckor fyller jag år och hon har sagt att hon ska närvara vid festen, och jag får alltså med största sannolikhet en gåva.

Min fråga är nu om jag ska köpa en present till henne i efterhand? Min första tanke är egentligen att jag inte ”behöver” göra det, eftersom jag inte var med på hennes kalas, men jag undrar vad Magdalena anser i frågan.

Svar: Presenten till någon med anledning av födelsedag, bröllop, examen osv har egentligen inte med inbjudan eller närvaron på festen att göra – presenten är en symbol för den lyckönskan man ger den som firar något, inte ett kvitto på att man har varit med på kalaset.

Så ge din vän en present, helst innan hon kommer till din fest, och säg eller skriv ungefär att ”nu när du har hunnit öppna allt du fick på din födelsedagsfest är det äntligen dags för mig att skicka/ge dig min present – hoppas du ska tycka om den!”

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag och min sambo är bjudna på bröllop senare i vår. Problemet för vår del är att paret uttryckligen önskar sig ett ekonomiskt bidrag till festen i bröllopspresent. Tidigare vet jag att spalten många gånger gett svar på frågor om ekonomiskt bidrag då brudpar önskat sig pengar till bröllopsresa eller liknande.
Jag känner dock att detta är något annorlunda. Om jag uppskattningsvis tror att bröllopet kostar 1000 kr per person, vad är då rimligt att ge? Hur mycket kan man förvänta sig att brudparet står för när de bjuder in till fest? Känner att det är mycket svårt att förhålla sig till en rimlig summa som inte ger uttryck för en vanföreställning om kuvertpris.

Svar: Helt rätt att bröllopspresentens pris inte kan förväntas motsvara kuvertkostnaden, vilket ganska många tror. Ingen vettig inbjudare berättar för sina gäster hur mycket den mat och dryck som ska bjudas kostar, det skulle strida mot all vedertagen gästfrihet. Och ingen vettig gäst sitter och räknar på hur mycket mat och dryck kan kosta för att därefter skaffa en present för motsvarande summa.

Det är klart bäst att brudpar anger en exakt summa som önskas i present när bröllopsfesten måste finansieras med hjälp av gästerna.

Kuvertpriset kan du som gäst ju inte påverka, du kan tycka att det är onödigt med exempelvis tre rätter och champagne, men du ska ändå betala för det – inte helt lyckat enligt min uppfattning.

Brudparet borde ange att de istället för föremål vill ha 500 kronor (gärna mindre) per gäst i bidrag. Det skulle kunna vara en medelsumma som en gäst kan tänkas lägga ut på en bröllopspresent. Ett par som kunde givit en gemensam present för mindre pengar måste ändå betala varsitt individpris för att få delta på kalaset.

För 500 kronor per person får man knappast en riktigt flott fest så inbjudarna/brudparet måste lägga till av egna pengar om kalaset ska vara övertjusigt. Det går förstås inte att precisera hur mycket brudparet ska stå för – allt beror på vanorna i umgänges- och släktkretsen, på vilken ekonomi gästerna har, är de studenter med ont om pengar eller färdigutbildade med fast jobb och lite mer pengar, osv. Och på vilken nivå brudparet vill ha sin fest.

Många nutida brudpar vill ha en storfin bröllopsfest utan att ha råd till det och ber därför sina gäster betala för nöjet att få vara med.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag och min man är bjudna på en cocktailmottagning och jag tänkte höra vad man brukar ge i present vid en sådan?

Svar: Först lite historia: Cocktail – tuppstjärt – var först en drink blandad av olika sprit- och likörsorter som försiktigt hälldes lager på lager i ett glas på fot vilket fick drinken att påminna om fjädrarna i en mångfärgad tuppstjärt. Efter första världskrigets slut i november 1918 hade många ett uppdämt behov av fest och yra och lättsamma cocktailparties blev en på sina håll vanlig form av bjudning. De förekom mellan kl 17 och 19, inte tidigare eller senare än så, och avsågs vara en möjlighet för gästerna att ta en drink med vänner hemma hos någon, på väg från arbetet till hemmet, eller på väg hemifrån till en middagsbjudning hos någon annan, eller teater eller bio.

Alltså hade man inte någon uttalad klädkod utan gästerna kom i snygg vardagsklädsel eller lite finare, kvinnorna ofta med en galant hatt och tunna handledskorta handskar till en fin dräkt eller klänning, männen vanligen i mörk eller mellanmörk kostym, eller smoking om det handlade om mellanstick före middagsbjudningen. Att ha en cocktailmottagning mitt i middagstid är alltså inte traditionsenligt, inte heller att ge en klädkod, inte heller att klä upp sig stort.

I dag har cocktailmottagningar ofta en annan prägel, som en bjudning under många timmar.

Ändå är det knappast förväntat att gästerna kommer med så kallade gåbortspresenter till ett cocktailparty. Men vill du ta med något så är en nyutkommen pocketbok ett förslag, eller en cellofanpåse med fin choklad.

Eller som jag gör ibland, ta med senaste numret av Situation Stockholm, som alltid innehåller läsvärda artiklar och fina bilder och dessutom har ett vettigt syfte.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har av en bekants respektive blivit inbjuden till att medverka till en examenspresent. Detta har skett via Facebook. Jag har uppfattat den här inbjudningen som faktiskt en ganska fräck handling på grund av följande: Dels är presenten som ska införskaffas i sig en mycket dyrbar köksmaskin som kostar närmare 6000 kronor; dels så finns det inget planerat kalas eller liknande som jag är bjuden till. Inte heller verkar någon annan ha bjudits. Jag är av uppfattningen att man överlämnar eventuella presenter i samband med en sådan fest; och att sakernas värde inte heller är av någon central betydelse. Vidare ska väl gåvor vara något personligt?

Jag ser mig inte som närmare bekant till personen som ska uppvaktas med den här i mina ögon mycket exklusiva presenten. Jag uppfattar personens respektive som att hen riktar ett krav mot mig och andra inbjudna på ett ganska ”rävigt” sätt i det att det kan ses som ogint om jag inte tackar ja till att delta. Eftersom det sker på Facebook så ser även andra att jag tackar nej.

Jag vill inte framstå som ogin, utan jag är glad för personen som tar examen. Ser däremot inbjudan till att medverka till gratulationer ut på det här sättet så har jag emellertid inte särskilt stor lust att deltaga alls, mest på grund av partnerns dåliga idé och kombinerade girighet och snålhet. Hur ska jag bära mig åt? Är det okej att bara bortse från det här ganska pinsamma kravbrevet och inte svara på inbjudan alls?

Svar: Men låt bli att delta i presenten! Varför skulle du betala in pengar till någon som du inte vill ge en present? Och varför ser andra på FB att du ”tackar nej”? Inte för att jag begriper finesserna med Facebook eller har klart för mig vilket slags hyfs som tillämpas där (personligen är jag mestadels drabbad av lögn och ohyfs på detta forum), men det kan väl inte vara något tvång att skriva ja eller nej på FB – ge bara sjutton i att göra något alls!

Om läget är precis det du beskriver är det extremt pretentiöst av både den som föreslår presenten och mottagaren som sannolikt känner till alltsammans.

Delta inte! Eller skriv på FB att du knappt känner den som ska få presenten och därför inte ser någon anledning att delta – det kanske kan få en del andra som drabbats av denna ”inbjudan” att våga svara samma sak.

Någon måtta får det vara på vad somliga kräver eller förväntar sig av sin omvärld.

Magdalena Ribbing

Fråga: För en tid sen fyllde jag jämna år och passade på att resa bort. Jag hade alltså ingen fest eller något annat.
Men det var heller ingen som på mitt arbete som skickade en hälsning varken före min resa eller efter jag kommit hem vilket jag tycker har varit lite tråkigt, med tanke på att jag själv alltid uppvaktat mina kollegor på både ojämna och jämna födelsedagar, med ett grattis.

Nu hör det till saken att min chef fyller 65 i dagarna och det är ett jäkla ståhej och han ska uppvaktas och vi ska samla pengar och köpa något.
Vi är ett litet företag.
För mig känns det här inte helt okej, jag har för övrigt en bra relation till min chef men jag känner inte för att vara med och uppvakta någon i företaget, det kan låta som om jag är bitter men jag tycker det är jäkligt tråkigt.

Vad tycker Magdalena?

Svar: Ofta får jag frågor om hur man ska göra med en vän eller kollega som reser bort eller inte vill ta emot på en stor födelsedag. Jag brukar svara att man ska respektera en sådan önskan, och inte samla ihop till present osv, men att det är trevligt om man ändå skickar ett vänligt lyckönskningskort.

Nu har du förmodligen så tydligt markerat att du inte skulle vara hemma på din födelsedag att dina arbetskamrater har tolkat det som att du inte ville bli uppvaktad över huvud taget. Tänk om det är någon av dem som har skrivit till mig och frågat hur man gör i ett sådant fall? (men inte brytt sig om mitt förslag att skicka kort).

Många, alltför många enligt min uppfattning, ser en utebliven födelsedagsfest som ett sätt att ”slippa” uppvakta överhuvudtaget, som om ett grattis, ett födelsedagskort eller en present vore ett kvitto på att man bjudits till kalas. Utan kalas – inget gratulerande. Snålt, tycker jag, det kostar ingenting att säga grattis till en kollega, släkting, granne eller vem det är.

Men var inte besviken, det har du inte något för – och mitt råd är att du medverkar till chefens present och övrigas firanden; allt annat kommer dig att framstå som förgrämd och frustrerad.

Och vill du så kan du bjuda på en tårta eller bullar en eftermiddag på jobbet, då du säger att det här är istället för din födelsedagsfest. Du ska se att då kommer gratulationerna! Kanske till och med en present.

Frågan är om det är vad du vill.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag gav en porslinsskål till en kompis som sa att han tyckte den var snygg. Det var ingen födelsedag eller så, bara en spontanpresent, jag har ärvt skålen och bryr mig inte om den fast den nog är ganska fin, men han var hemma hos mig och sa att han gillade den. Han tog emot den men jag måste ha gjort något fel för han har slutat höra av sig och verkar besvärad när vi ses ute.

Kan man inte ge någon en present utan orsak? Det är ett klart samband mellan skålen och hans förändrade sätt.

Svar: Att ge presenter kan vara vanskligt. En spontan gåva som din ärvda skål kan ha känts för fin för mottagaren som har blivit mer besvärad än tacksam. Jag tycker personligen att ägodelar gärna kan byta ägare om bytet blir till glädje, men jag vet att gåvors värde ofta mäts och uppfattas som att det måste besvaras på något jämförbart sätt. Din kompis kan tro att han måste ge dig något lika fint.

Du gjorde en bra gest, enligt min uppfattning, men mottagaren har inte klarat av din generositet. Det kan du inte göra något åt nu, du kan ju inte ta tillbaka skålen. Men du kan, om du får ett osökt tillfälle, säga att du är glad att din skål har hamnat hos just denne vän, det känns så bra för dig eftersom du själv inte brydde dig så mycket om den.

Magdalena Ribbing

Fråga: Vi hade bjudit en vän att komma till vårt sommarställe, en vecka. Det är en trevlig person, annars hade vi inte bjudit honom. Förstås hade vi arrangerat så bra som vi kunde tänka ut för besöket, vi bjöd på golfrunda och nöjesfältsbesök och annat, och så hade vi en middagsbjudning för hans skull, så att det bli så trevligt som möjligt. Varje dag bakade jag också färskt bröd till frukost.

Han fick kort sagt helpension kan man säga, i ett eget litet gästhus, handdukar och lakan och schampo och allt, som på ett bättre hotell. Vi tyckte det var trevligt att göra detta för vår vän som lever ensam och har det gott ställt.

Vår vän hämtades av oss på flygplatsen och dit skjutsade vi honom också tillbaka efter veckan.

Nu till min fråga: kunde vi ha förväntat oss något slags tack eller present från honom?

Vi blev nämligen ganska förvånade och måste jag tillstå, ganska besvikna när han inte hade med sig minsta chokladask eller vinflaska eller gjorde ens en antydan till att bjuda oss på middag.

Vad är kutym i sådana fall? Jag antar att det är en vanlig fråga så här i sommartid!

Svar: Din beskrivning av det ni hade ordnat låter som en urtrevlig vistelse, generös och omtänksam, som den bästa gästfriheten bjuder.

Men det låter också som om er vän inte brydde sig om att tänka på någon annan än sig själv och allt han bjöds på. Även om man aldrig ska utgå från att man får något i  motprestation för det man ger eller bjuder på är det faktiskt både oartigt och snålt att inte ta med sig något till värdpersonerna när man kommer på ett veckolångt besök. Man kunde  hoppas att det också är ovanligt, men tyvärr är det inte så, kan jag se på andra frågor i samma ämne. Det är som om sommaren kollrar bort en del normalt artiga människor till att bli giriga, obetänksamma, lata och tillåta sig att ha tråkiga attityder till andras vänlighet.

Rätt av er vän hade varit att ta med något som han tänkt ut, som en nyutkommen bra bok, en par vinbuteljer om ni inte är nykterister, en korg med god olivolja, balsamvinäger, oliver osv. Eller att han hade bjudit er på en flott middag när ni var på nöjesfältet.

Så svaret på din fråga är att det kanske var tanklöst av er gäst, men så slött får man inte fungera när man tackar ja till en så vänlig inbjudan som denna vistelse. Förmodligen har er vän glatt utnyttjat er gästfrihet. Trist. Även om han är trevlig ska det verkligen till en kolossal charm och extra underhållande samtalstalang för att denne vän ska kunna ursäktas för sin snålhet.

Nu kan ni hoppas på att han kommer på sin försummelse och skickar ett vänligt tack till er – mejl, kort, telefon – med inbjudan till något riktigt trevligt efter sommaren, som ett konsert- teater- biobesök med åtföljande middag, eller något sådant som visar hans tacksamhet och vilja att besvara er generositet.

Händer ingenting från hans sida kan du inte göra något åt det, snålhet är en dyster egenskap som är svår att ändra.

Magdalena Ribbing

Fråga: Hjälp! Makens moster fyller 85 och har inbjudit familj & släkt på lunch med anledning av födelsedagen. Present … ?

Förra året (= ojämn födelsedag med lunch) presentades för fullt med allehanda paket med scarf, halsband, böcker med mera.

Vi gav en vacker skrivbok/bok att skriva i (moster talat om länge att skriva ….) Moster har allt och kan såvitt jag vet köpa vad hon vill & behöver.

Är det helt olämpligt att lämna ett vackert presentkort på gåva till till exempel Childhood eller Min Stora Dag? Jag har gjort så vid några andra firanden (70, 75 etc) av vänner som inbjudit till födelsedagsmottagning. Fått varm uppskattning! Vad säger Magdalena?

Svar: Frågan om presentkort istället för föremål är inte ny, men att den återkommer visar att osäkerhet råder i ämnet – alltså svarar jag igen.

Visst är det många som blir glada över en gåva i deras namn till en bra välgörenhetsorganisation.

Men enligt min uppfattning bör man veta säkert att mottagaren gillar den organisation som man sätter in pengar till. Kan man inte fråga om detta är det bättre att ge ett föremål – eller varför inte en så kallad upplevelse ”Vi gratulerar med att bjuda dig på en utflykt till xxx den dag du vill, och inta en god middag i samband därmed”.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har fått ett prydnadsföremål av en bekant som tack för en tjänst. Problemet är att jag absolut inte gillar prylen. Jag skulle aldrig välja den själv och jag kan inte tänka mig att ha den framme. Själv bestämde jag mig för många år sedan att inte ge bort prydnadsföremål till personer som jag inte känner väldigt väl.Till saken hör dessutom att jag inte är särskilt förtjust i prydnadsföremål över huvud taget.

Så hur gör jag nu? Borde jag har sagt att jag faktiskt inte tycker om den (den är köpt utomlands och går inte att byta). Ska jag plocka fram den när givaren kommer på besök (känns inte bra)? Eller ska jag ge bort den till välgörande ändamål (second hand)? Att förvara den i ett skåp är inget alternativ (har precis nedgraderat mitt boende vad avser yta).

Svar: Det är trist både att få och att ge bort något som inte uppskattas. En present är en symbol för omtanke och vänlighet, eller ska vara det. Den ska rätteligen inte vara ett svar på en beställning eller ett krav på ett visst föremål. Samtidigt är de flesta av oss numera försedda med det vi behöver och det måste en nutida presentgivare ha förståelse för.

Prydnadsföremål är alltid vanskliga att ge bort, smaken är olika, utrymmen likaså. Konsumtionsvaror är säkrare presenter.

Bäst hade varit att du hade sagt genast som det var. Men även om det är det lite sent kan du nu säga till givaren av föremålet ”tusen tack för din vänlighet, hoppas att du inte tycker illa vara men jag har ju flyttat till mindre och nyligen rensat bland allt som inte är nödvändigt i mitt hem och det här (föremålet) försökte jag få plats för eftersom det var så snällt av dig att ge det till mig, men det går helt enkelt inte att få plats med det”. Du kan lägga till något om att föremålet förtjänar en bra plats och den kan finnas hos någon med större utrymme än det du har till ditt förfogande.

Du kommer vad du än säger antagligen att göra givaren ledsen, men om du lägger dig vinn om att vara vänlig och mild och bekymrad på en gång så kan er relation ändå fortsätta att vara bra. Ge bort presenten innebär en risk att givaren ser den hos någon annan. Det är mer rakryggat att säga som det är: ”tack men detta får inte plats hos mig.”

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag undrar lite över fenomenet att vilja ha gåvor till välgörande ändamål istället för vanliga presenter.

Jag har förstått att det är mest korrekt att en gåva skall glädja mottagaren i första hand, och om denne önskar att pengar – istället för personliga gåvor- skall sättas in på ett konto hos en viss organisation, så antar jag att man bör respektera detta.

Men är det verkligen korrekt av festinbjudaren att önska insättning till organisationer som har en tydlig religiös eller politisk agenda? Det känns lite som att man då tvingar på sina gäster ens egna åsikter, och att de därigenom förutsätts att stödja något som de kanske personligen är helt emot.

Vad anser Magdalena?

Svar: Du har rätt – man ska inte som givare behöva betala till, i praktiken understödja, något man inte sympatiserar med. Grunden till en present är att mottagaren ska bli glad för den, givandet handlar inte i första hand om givarens glädje. Men att ge pengar till en verksamhet som man kanske motarbetar är absolut inte nödvändigt, även om mottagaren önskar detta.

En givare  är inte tvingad att ge enligt mottagarens önskan. En present ska inte vara en beställning. Ogillar man det som mottagaren önskar ger man något annat, men i så fall inte pengar till en annan välgörenhet, hellre då ett föremål, blommor eller liknande.

Magdalena Ribbing

Fråga: Tänkte bara fråga om man kan ge bort en jaktkniv i födelsedagspresent?
Detta till en man vars största intresse är jakt.

Svar: Visst – om du samtidigt som du ger kniven säger ungefär ”får jag be dig betala för den, en krona tack, för att kniven inte ska skära sönder vår vänskap.”

Det är gammalt skrock som är kul att hålla kvar, tycker jag!

Magdalena Ribbing

Fråga: Tänker att det säkert är fler än jag som tampas med samma frågor så här kring jul.

Jag är en vuxen kvinna med egen inkomst. Jag har de ekonomiska möjligheterna att köpa det jag vill. Min farmor däremot lever på en rätt knaper pension. Trots detta anser hon att det är mycket viktigt att ge mig köpta julklappar.

Varje år önskar jag mig hemgjorda saker som ett par hemstickade sockor eller hembakade kakor av henne men hon envisas med att istället köpa något. Ska tilläggas att farmor är mycket duktig på att både handarbeta och baka.

Vi delar verkligen inte smak, min farmor och jag, så sakerna jag får står oanvända i mina skåp. Jag kan heller inte göra mig av med sakerna eftersom hon ofta frågar var i mitt hem jag ställt dem.

Finns det något artigt sätt att säga till farmor att vaserna och ljusstakarna inte är uppskattade eller är det bara att acceptera att skåpen är fulla av onödiga prydnadsföremål?

Svar: Det finns, brukar jag säga, en generositet i att förmå att ta emot. Om du vänder på frågan så att den handlar om din farmors behov mer än om dina kommer du säkert att inse att din farmor finner stor glädje i att tänka på julen och vilka trevliga saker hon ska kunna ge dig. Och så är hon sysselsatt ett tag med att planera och samla ihop pengar och gå ut och handla fina saker till dig.

Du kanske kan förklara tydligare för din farmor att du verkligen längtar efter hennes kakor osv, och att nu har du allt du behöver av prydnadssaker som hon har köpt till dig. Du kan säga, försåvitt det är sant, att du har begränsat utrymme hemma.

Men tänk ändå på den glädje hon har av att fundera och planera och köpa till dig. Fortsätter hon ändå att handla föremål till dig, var tacksam över omtanken, visa din snälla farmor att du blir glad över den.

Magdalena Ribbing

Fråga: Jag har en fundering kring pengagåvor. Vi har en äldre släkting som ofta kommer med pengagåvor vid olika bemärkelsedagar, i ett kuvert. Frågan är då: Bör man tacka ordentligt när kuvertet mottages, utan att öppna och titta på pengarna först?

Eller ska man, precis som med andra presenter, öppna kuvertet och sedan tacka då man sett vad kuvertet innehåller? I första fallet kan det ju verka lite nonchalant att inte ens öppna, medan det i andra fallet kan framstå som girigt att kolla summan.

Svar: Knepigt problem! Det kan lösas genom att man tar emot kuvertet, och utan att öppna det säger ”tusen tack, jag förstår att det är en välkommen present häri.” Senare ringer eller skriver man till givaren och tackar för den generösa presenten.

Öppnar man kuvertet och mer eller mindre tydligt räknar pengarna i givarens och andras åsyn blir det lite konstigt, som ett slags kassa. Bättre att bli förvägsglad för en oräknad summa och senare tacka mer exakt.

Magdalena Ribbing